Igår kväll fick bryggeriet för sig att kolla till bittern som stod på sekundärjäsning i källartrappen (mörkt och plus 15 verkade perfekt).
Då syns vita öar flyta omkring på ytan. Gaaaah!!! Vad fasiken? Har vi slarvat med hygienen och fått in en infektion tänkte bryggeriet bekymrat. En öl på strax under 4 procent kanske är känslig, och något kan ju ha gått snett.
Mycket grubbel under natten, men bryggeriet bestämde sig för att vara aktivt, och då det skulle åka till Stockholm på kvällen måste något göras innan dess. Snabbt starsana (ja det är ett verb som hembryggare är mycket bekanta med, betyder att använda rengöringsprodukten Star San) en jäshink och hävert på morgonen innan dagjobbet. Bryggeriet funderade också på att torrhumla ifall en ökad bitteroljenivå skulle kunna dämpa en ev infektion.
På kvällen in med hinken, upp med locket, och häpp! En frisk öldoft spred sig, och öar som vid närmare titt var skum och lite jäst. Locket hade dessutom varit så tätt att ölet var lite kolsyrat och riktigt gott, nästan real-ale-känsla. Puuuh!
Så oron var helt i onödan. Hade bryggeriet varit halvslugt hade det tittat efter igår kväll. Men då ville det inte störa ölet mer än nödvändigt. Nåväl, det gjorde en omtappning så en del bottengrums kunde tas bort. Ingen torrhumling, beskan var som önskad.
Och nu är det bara att oroa sig för att den onödiga omtappningen förde in en infektion …
Ett första försök att få till en suröl, än en gång utgår vi från Fabrikörens råd – närmare bestämt från Pseudolambik – sats #11. Men moddar lite efter vad som finns i förrådet och huvudet.
En brunchstout, försöker få 